Skäms

Igår åt jag en snabb lunch på en kinesisk restaurang i Heikintori.

Jag kom in och ställde mig i kö för att betala min buffémåltid.

Efter mig kom en äldre kvinna med rollator. Hon pustade och stånkade och bad om ursäkt av alla för att hon törnade emot oss. Mig också. Jag smålog snällt…. ”nej, det gjorde inget att hon körde över min fot!”,men erbjöd henne inte att gå före mig i kön.

Tog min mat och satte mig ner vid ett bord. Efter en lång stund kom hon hasande och frågade om hon får sitta med mig. ”Ja”, sa jag.
Erbjöd jag mig att hjälpa henne? Nehej!…
….nå lite tröstar det mig att hon lämnade sin jacka vid bordet och undrade om jag kunde vakta den….

Hon skyfflade iväg och kom efter en evighet tillbaka….. med en ung kinesiska , som satt och åt vid ett bord längre bort ….. flickan bar på damens tallrikar, både soppa, sallad och mat och erbjöd sig också att hämta något att dricka.

Jag kände mig tafatt och klumpig och ogenerös.
Lite bättre blev det när Irja, som mitt måltidssällskap hette, började prata och berätta om sin nu avlidna man och deras gemensamma liv.

Åtminstone hade jag vett att ge henne en stund av min tid och lyssna till hennes berättelser:)

Lämna en kommentar

Filed under Funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s