Lucka 8, bloggskrift 5

Mamma och jag

Mamma och jag leker:

Tummetott
Slickepott
Långeman
Gullebrand
Lilla Vicke Virum
som satt i askan och spann

Jag är tre år gammal och mamma leker världens bästa lek med mig. Vi går igenom mina fingrar och tår: Tummetott, Slicketpott, Långeman, Gullebrand och lilla Vickevirum som satt i askan och spann

Mina fingrar har namn! Och mina tår!
Och varje gång mamma säger: “ och satt i askan och spann”… så kittlar hon mig i magen.

Min bästa lek.

Som fortsätter ännu bättre:

Tummetott och Slickepott vandrade iväg upp mot himlen:

Imse Vimse Spindel
Klättrat upp för tråden
Ner faller regnet
Spolar Spindeln bort
Upp steg solen
Torka bort allt regn
Imse Vimse Spindel
Klättrar upp igen

Gång på gång klättrar Imse Vimse Spindel
Gång på gång

************************

Mamma och jag leker:

Tummetott…

– jaa ,säger mamma

Slickepott

– jaa, säger mamma

Långeman

– jaa, säger mamma

Gullebrand

– vad du kan, säger mamma

Lilla Vickevirum, som satt i askan och spann

– en gång till , säger mamma

Vi går långsamt och noga igenom båda händerna flera gånger, sedan fortsätter
Tummetott och Slickepott med

Imse Vimse Spindel klättrar upp för tråden
Ner faller regnet, spolar spindeln bort
Upp steg solen, torka bort allt regn
Imse Vimse Spindel, klättrar upp igen

– var skulle jag vara utan dig? säger mamma

Imse Vimse Spindel blir trött i armarna och fortsätter vimsa i famnen.

Gång på gång.

En efter en faller de andra damerna i sällskapsrummet in.

I-m-s-e -V-i-m-s-e – S-p-i-n-d-e-l
är väldigt
l-å-n-g-s-a-m

Snart vimsar jag med alla tjugo damer!

När jag går ut känns luften lättare och renare.
Jag har brutit genom Alzheimer-dimman!

Mamma sitter rak i ryggen, med slutna ögon och med ett leende på läpparna.

Inspiration till inlägget fick jag av Gullebrands ”Fingertoppssyner”

3 kommentarer

Filed under Funderingar, Julkalender 2013

3 responses to “Lucka 8, bloggskrift 5

  1. Jag känner igen mig i det du skriver eftersom jag jobbat fem år som sjuksköterska på ett åldringshem. Såna stunder, som du beskriver här, är magiska…

  2. S

    Åh mamma, vad fint skrivet, först trodde jag du var 3 år gammal. Sen insåg jag ju…

  3. Jättebra tolkning av Gullebrands dikt – du lyckas behålla samma stämning och anda, men ge din text ett nytt format och en helt egen touche. Mycket slagkraftig – och vemodig – beskrivning av hur rollerna förskjuts genom åren. En detalj jag funderar på är slutet;
    ”När jag går ut känns luften lättare och renare.
    Jag har brutit genom Alzheimer-dimman!
    Mamma sitter rak i ryggen, med slutna ögon och med ett leende på läpparna.”
    Hur kan jaget beskriva mamma i den sista raden, trots att hen har gått ut? Jag tycker också att den näst sista raden om Alzheimer-dimman känns lite överflödig och övertydlig. Kanske bara stryka den?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s